Vomit in your face

från ingenting till så mycket
dagarna flyger förbi i jobb, parkhäng, mys och underbara människor
jag känner känslan jag förbjudit mig själv att känna på ett år och sex månader
men jag tror att det är okej nu, det känns bra, tryggt och jag trivs

Jag är ett sunkigt bakishål men har ändå slitit mig ur sängen, tjockat godis och cola,
fixat i ordning dreadsen som jag hoppas att mannen kan fläta i på mig senare
om vi hinner innan min bror kommer hit
jag är glad, för det har nog aldrig känts precis såhär bra förut

nu måste det vara slut på tankar så att jag bara kan få leva
leva på just den här känslan, i alla fall ett litet tag till.