Vomit in your face

Jag springer runt i mig själv, med en oro som inte släpper
en rastlöshet som gör att jag klättar på väggarna innuti mig själv
känslan som jagat mig så många gånger förr är tillbaka och vägrar släppa sitt grepp

Att tänka för mycket är aldrig nyttigt,
och jag kan säga att de senaste dagarna har jag varit allt för onyttig
när man inte vet, funderar och saknar för mycket, för många

Jag bara vet att jag måste iväg, jag måste bort och jag måste sluta känna

Jag tappade ännu en gång den kontroll jag trodde att jag hade lyckats bygga upp
mina murar föll och små sår bryts upp till stora
att inte känna vore det bästa
(jag tar tillbaka mitt tillstånd till att känna,
iallafall för ett tag)

Mensvärk, saknad, ensamhet, tankar - det är inte den bästa kombinationen

Jag spyr på världen och jag spyr på mig själv